LÄNGTAN
Jag har en längtan. En otrolig längtan, som inte är ovanlig men alltför jobbig. Jag har en längtan till någon som en gång velat ha mig, men när jag väl ville ha honom tillbaka var hans längtan redan över. Och det känns som att min längtan till honom knappt kommit halvvägs. För så stark som den är nu har den aldrig varit förut. Hur ska jag orka, orka kämpa. Hur ska jag orka vara glad och le. Hur ska jag ens orka gå upp ur sängen varje morgon och fortsätta leva. Fortsätta som om ingenting betydde nått, och som om jag vore samma person som jag var innan vi möttes. Denna personen som jag så mycket längtar efter förändrade aldrig mig, men han gjorde mig till en starkare person. Och nu utan honom är jag så otroligt svag och jag vet inte riktigt hur jag ska orka ta mig ur det. Jag vill vara stark, jag vill bevisa för dig att jag fortfarande är jag, att jag inte har förändrats någonting sen den dagen vi möttes. Förutom mina känslor för dig.
